Om

Namnet är en
rad kvinnor
som byggde saker.

Min mor heter Scilla, och Scillasdotter är hennes namn, givet till hennes döttrar. Namnet på dörren är alltså inte en etikett jag valde. Det är varifrån jag kommer. Min syster Zamina Scillasdotter bär det också, från sin ateljé i Stockholm.

Design och skrädderi är två skilda vägar och jag gick båda. Den ena lärde mig att se ett plagg innan det finns. Den andra lärde mig att bygga det så att det håller. 2009 öppnade jag min egen ateljé och tillbringade sju år med att göra varje del av arbetet själv.

Sedan gick jag för att lära mig den andra halvan. Tio år av inköp, planering, marginaler, team och processer, bredvid människor som bygger kollektioner på heltid. Jag vet hur en kollektion kalkyleras, hur detaljhandeln faktiskt fungerar och hur en säsong blir till.

Och jag tillbringade år på turné. Wardrobe tailor på turné med Lady Gaga, Pink, Rihanna och Cirque du Soleil, och designer och stylist på Eurovision i tre år. En scen lär dig sådant ett provrum aldrig kan. Ingenting görs om.

Det är produktionskrediteringar, så dem får jag nämna. Det jag syr åt en privat kund stannar mellan oss, och det kommer det alltid att göra.

Artistkollektioner byggda från ingenting. Couture. Skräddade kostymer. Brudklänningar. Styling och påklädning för press, kampanj och röd matta. Arbetet byter form varje gång. Metoden gör det inte.

Allt sys här i huset, från första skiss till sista stygn, så ingenting lämnar ateljén utan att jag har sett varje moment. Genomskinligt tyg mot en byggd linje, en fin detalj inuti en djärv form. Jag väljer tyg efter hur länge det håller, inte efter hur det fotograferar den här säsongen. Ett plagg ska vara värt att bära om tio år.

Utanför ateljén tävlar jag i bikini fitness. Det är samma disciplin som det här arbetet. Du mäter, du justerar, du gör om det, och du får veta vad du faktiskt går för. Jag har aldrig varit intresserad av den genomsnittliga versionen av något.

Jag finns i Amsterdam, och jag tar emot beställningar igen.

Alexandra Scillasdotter